7-11 augusti 2016 ägde ILA:s 77:e internationella konferens rum i Johannesburg, Sydafrika, under temat “International Law and State Practice: Is there a North – South Divide?”. I det omfattande programmet återfanns paneler, kommitté- och studiegruppsmöten vilka sträckte sig över varierande ämnesomraden, allt från rymdrätt och investeringsrätt till våldsanvänding och ickestatliga aktörer.
Jag besökte paneldiskussionen International Criminal Law vars fokus var internationell straffrätt. I panelen satt professor Claus Kress (Tyskland), dr. Sarah Nouwen (Nederländerna), Högkommissarien för mänskliga rättigheter Navi Pillay (Sydafrika), Richard Goldstone (Sydafrika) och professor Charles Jalloh (USA). Panelen leddes av professor Mia Swart (Sydafrika), som inledde med att ställa frågan “Har internationella brottmålsdomstolen (ICC) misslyckats?”. Panelisternas svar hade stort fokus på situationen i Darfur, Sudan, och den uteblivna arresteringen av Sudans president al Bashir. Det uttalades att de problem domstolen står inför framför allt är politiska och att domstolen inte kan uppfylla sina åtaganden utan staters samarbete eller uppbackning av FN:s säkerhetsråd. Särskilt i de fall säkerhetsrådet hänskjutit en situation till domstolen, just såsom skett gällande situationen i Darfur genom säkerhetsrådsresolution 1593 (2005), är det av yttersta vikt att säkerhetsrådet följer upp och bistår domstolen för att den senare inte ska förlora trovärdighet. Goldstone föreslog att ICC i fortsättningen bör vägra att ta emot fler hänskjutningar under de förutsättningar det hittills skett på. Darfurresolutionen ansåg Goldstone vara problematisk på grund av två huvudfaktorer: att FN inte bistår med ekonomiska medel för att följa upp resolutionen, och att den inte binder icke-statliga aktörer. Pillay kommenterade Goldstones inlägg med att förklara att åklagaren inte helt och hållet kan vägra, men däremot kan ta emot hänskjutandet under förutsättning att hon får mer assistans i utredningen.
Även Malaboprotokollet, vilket utvidgar African Court of Justice and Human Rights jurisdiktion till att omfatta även internationella och gränsöverskridande brott, diskuterades av panelen. Protokollet har i dagsläget nio signaturer men inga ratifikationer; för att protokollet ska träda i kraft krävs åtminstone femton ratifikationer. Panelen ansåg att det vore ett användbart komplement till ICC, men att det skulle kunna innebära vissa problem, genom att komplementaritetsfrågor då kommer att gå från att vara tvådimensionella till att vara tredeminensionella samt att även denna domstol kommer att vara i behov av politisk vilja och ekonomiska medel; två komponeter som det idag lider brist på. Dessutom konstaterade panelen att protokollets immunitetsparagraf, vilken ger sittande statsöverhuvud immunitet, är beklagansvärd.
Den relativt nybildad kommittén Complementarity in International Law Committee arbetar med frågan om hur begreppet komplementaritet, särskilt positiv komplementaritet, bör tolkas och tillämpas i ICC samt på nationell nivå och ska i slutet av år 2016 framlägga sin första rapport. Ordförande för kommittén är professor Mia Swart (Sydafrika) och rapportör är professor Charles Jalloh (USA). Under kommitténs öppna möte presenterades en diskussionsrapport, vilken utgick från de landsrapporter kommittén fått in efter att ha sänt ut frågeformulär med syfte att undersöka omfattningen av utredningar och lagföring av brott under ICC:s jurisdiktion. Med dessa landsrapporter hoppas kommittén få en bättre förståelse av de omständigheter som leder till utredning och åtal av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott inom nationella rättssystem. Även i kommittén talades det mycket om immunitet och det diskuterades huruvida immunitet ska omfattas av kommitténs arbete, särskilt med tanke på att ingen kommitté i dagsläget arbetar med frågan.
Elin Jansson Holmberg
Reserapport Jansson Holmberg 2016
