International Law Associations (ILA) sjuttionionde årskonferens hölls den 29 november–13 december 2020. Konferensen, som anordnades av Japanska avdelningen av ILA, skulle
ursprungligen ha hållits i Kyoto under augusti 2020. Till följd av den pågående pandemin (Covid-19) kunde konferensen emellertid inte hållas fysiskt, utan fick istället genomföras
digitalt via Zoom. Namnet förblev dock Kyotokonferensen och slutsessionen var den 13 december 2020, på dagen hundra år efter Japanska avdelningens grundande. Konferenstemat var ”Bridging for the Future” med avsikten att sammankoppla ”dåtiden, nutiden och framtiden liksom öst, väst, nord och syd”. Programmet var betydligt kortare jämfört med tidigare konferenser, men innehöll ändå 14 öppna möten med olika kommittéer och studiegrupper.
Av särskilt intresse för mig var mötena med kommittéerna om internationellt våld (”Use of Force: Military Assistance on Request”), tolkning (”Content and Evolution of the Rules of Interpretation”) samt undervattenskablar och rörledningar (”Submarine Cables and Pipelines under International Law”). Vid sistnämnda möte presenterades kommitténs första delrapport. Arbetet i kommittén leds av dess ordförande kaptenen J. Ashley Roach (USA) samt rapportörerna Dr. Tara Davenport (Singapore) och Dr. Danae Azaria (Storbritannien). Ambassadören och folkrättsrådgivaren Marie Jacobsson samt undertecknad deltar som ledamot respektive suppleant (”alternate member”). Kommittén upprättades i november 2018 i syfte att behandla folkrättens regler om undervattenskablar och rörledningar. Den första delrapporten syftar till att ge en översikt över rättsområdet, med särskilt fokus på havsrättslig reglering, och bedöma behovet av förtydliganden och utveckling. Undersökningen omfattar regler om undervattenskablar och rörledningar i havsområden bortom någon stats jurisdiktion med särskilt fokus på historisk bakgrund, internationell rättspraxis och statspraxis. Viktiga slutsatser är att FN:s havsrättskonventions (SÖ 2000:1) regler om undervattenskablar och rörledningar har olika tillämplighetsområden (t.ex. avser vissa enbart ”utläggning” medan andra även ”bibehållande”), att reglerna inte skapar rättigheter och skyldigheter direkt för enskilda (t.ex. företag som lägger, äger eller driver undervattenskablar och rörledningar) samt att stater inte har extraterritoriell jurisdiktion över undervattenskablar och rörledningar. Rapporten mottogs väl. Nästa steg i kommittéarbetet skulle gälla vissa bredare frågor av särskild betydelse för undervattenskablar och rörledningar, t.ex. skillnaden mellan marinvetenskaplig forskning och annan undersökningsverksamhet, kuststatsjurisdiktion, skyldigheten att visa ”vederbörlig hänsyn” samt skydd av undervattenskablar och rörledningar (”maritime security issues relating to the protection of cables and pipelines”).
Dr. Martin Ratcovich Leopardi (LL.D., LL.M.)
Fellow, Stockholm Center for International Law and Justice (SCILJ)
Utrikesdepartementet, enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt (UD FMR)
