Reserapport ILA:s 77:e konferens: Cultural Heritage Law Committee
Den 7 – 11 augusti 2016 deltog jag i ILA:s 77:e konferens i Sandton Convention Centre, Johannesburg. Konferenserna ägnas dels åt öppna kommittémöten, där alltså alla delegater kan delta och göra inlägg, dels åt särskilda tematiska diskussioner, Av de senare fann jag speciellt minnesvärd både en om kapitalflykt från Afrika, som uppskattades till 50 miljarder USD per år och ett svinn på 80 % av varje lånad monetär enhet, och en annan där en sydafrikansk legendar Albie Sachs utfrågades av två juridikprofessorer och en journalist. Sachs (f. 1935) satt i 15 år i Sydafrikas konstitutionsdomstol (vars mycket sevärda nya byggnad i Hillsbrow, Johannesburg, genom sin arkitektur ger en god illustration av ledande rättsstatliga principer).
Sachs började som ung advokat i Kapstaden att försvara offer för apartheid och han medverkade även i den oppositionella tidningen The Guardian. På grund av svårigheterna tvingades han i exil till England och sedan i Moçambique. Där blev han offer för ett Special Branchs bombattentat, som väl hade kunnat döda honom men som slutade med att han miste höger arm och synen på höger öga. Under Mandela var han den ledande författaren av Sydafrikas nya konstitution och satt sedan lång tid i konstitutionsdomstolen. Titeln på hans senaste bok är Soft Vengeance of a Freedom Fighter. Titeln sammanfattar delvis det samtal som fördes och i vilket Sachs framträdde som en lågmäld man med en enorm argumentativ kraft och en stark tro på Sydafrikas framtid. Konferensen hade ju föregåtts av lokalval och deras fredliga förlopp och resultat i form av en ny anda av samarbete över partigränserna kunde också utgöra en grogrund för optimism.
Arbetet i Cultural Heritage Law Committee är nu avslutat. Kommitténs mandat upphör efter 28 år. Två konventionsförslag – varav ett efter bearbetning antagits av UNESCO: 2001 års konvention om kulturarvet under vattnet, en bok om regler för handel med kulturföremål, samt ett antal riktlinjer och deklarationer är vad kommittén åstadkommit. Det sista arbetet, som nu efter finslipning godkändes av konferensens plenum, är en rapport om rättsläget för kulturlandskap av betydelse för urfolk. Jag måste erkänna att jag för egen del från början var klentrogen beträffande möjligheter att få fram en hyfsad rapport om detta ämne, långtifrån självklart i fråga om avgränsning och inriktning. Men två skickliga redaktörer, professorerna Margaret Beukes, Sydafrika, och Elina Moustaira, Grekland, har åstadkommit ett mycket gediget aktstycke som sammanfattar de hittills gällande internationella normerna, beskriver och kategoriserar problem och föreslår vissa lösningar. Mitt eget bidrag till rapporten är vissa uppgifter om samiska kulturarvsfrågor och världsarvet Laponia, ett samiskt kulturlandskap. Rapporten mynnar ut i fem rekommendationer, varav en är en förenkling av Århuskonventionen. Dessa rekommendationer ska nu med rapporten spridas hos internationella myndigheter och organisationer.
Även om kommittén därmed sjungit sin svanesång var det mellan oss närvarande ledamöter en gemensam uppfattning att det ännu på det internationella kulturarvsområdet finns många återstående frågor som kan bli föremål för studium av en ny kommitté, av mer projektinriktat slag.
Thomas Adlercreutz