7-11 augusti 2016 ägde ILA:s 77:e internationella konferens rum i Johannesburg, Sydafrika, under temat “International Law and State Practice: Is there a North – South Divide?”. I det omfattande programmet återfanns paneler, kommitté- och studiegruppsmöten vilka sträckte sig över varierande ämnesomraden, allt från rymdrätt och investeringsrätt till våldsanvänding och ickestatliga aktörer.

Jag besökte paneldiskussionen International Criminal Law vars fokus var internationell straffrätt. I panelen satt professor Claus Kress (Tyskland), dr. Sarah Nouwen (Nederländerna), Högkommissarien för mänskliga rättigheter Navi Pillay (Sydafrika), Richard Goldstone (Sydafrika) och professor Charles Jalloh (USA). Panelen leddes av professor Mia Swart (Sydafrika), som inledde med att ställa frågan “Har internationella brottmålsdomstolen (ICC) misslyckats?”. Panelisternas svar hade stort fokus på situationen i Darfur, Sudan, och den uteblivna arresteringen av Sudans president al Bashir. Det uttalades att de problem domstolen står inför framför allt är politiska och att domstolen inte kan uppfylla sina åtaganden utan staters samarbete eller uppbackning av FN:s säkerhetsråd. Särskilt i de fall säkerhetsrådet hänskjutit en situation till domstolen, just såsom skett gällande situationen i Darfur genom säkerhetsrådsresolution 1593 (2005), är det av yttersta vikt att säkerhetsrådet följer upp och bistår domstolen för att den senare inte ska förlora trovärdighet. Goldstone föreslog att ICC i fortsättningen bör vägra att ta emot fler hänskjutningar under de förutsättningar det hittills skett på. Darfurresolutionen ansåg Goldstone vara problematisk på grund av två huvudfaktorer: att FN inte bistår med ekonomiska medel för att följa upp resolutionen, och att den inte binder icke-statliga aktörer. Pillay kommenterade Goldstones inlägg med att förklara att åklagaren inte helt och hållet kan vägra, men däremot kan ta emot hänskjutandet under förutsättning att hon får mer assistans i utredningen.

Även Malaboprotokollet, vilket utvidgar African Court of Justice and Human Rights jurisdiktion till att omfatta även internationella och gränsöverskridande brott, diskuterades av panelen. Protokollet har i dagsläget nio signaturer men inga ratifikationer; för att protokollet ska träda i kraft krävs åtminstone femton ratifikationer. Panelen ansåg att det vore ett användbart komplement till ICC, men att det skulle kunna innebära vissa problem, genom att komplementaritetsfrågor då kommer att gå från att vara tvådimensionella till att vara tredeminensionella samt att även denna domstol kommer att vara i behov av politisk vilja och ekonomiska medel; två komponeter som det idag lider brist på. Dessutom konstaterade panelen att protokollets immunitetsparagraf, vilken ger sittande statsöverhuvud immunitet, är beklagansvärd.

Den relativt nybildad kommittén Complementarity in International Law Committee arbetar med frågan om hur begreppet komplementaritet, särskilt positiv komplementaritet, bör tolkas och tillämpas i ICC samt på nationell nivå och ska i slutet av år 2016 framlägga sin första rapport. Ordförande för kommittén är professor Mia Swart (Sydafrika) och rapportör är professor Charles Jalloh (USA). Under kommitténs öppna möte presenterades en diskussionsrapport, vilken utgick från de landsrapporter kommittén fått in efter att ha sänt ut frågeformulär med syfte att undersöka omfattningen av utredningar och lagföring av brott under ICC:s jurisdiktion. Med dessa landsrapporter hoppas kommittén få en bättre förståelse av de omständigheter som leder till utredning och åtal av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott inom nationella rättssystem. Även i kommittén talades det mycket om immunitet och det diskuterades huruvida immunitet ska omfattas av kommitténs arbete, särskilt med tanke på att ingen kommitté i dagsläget arbetar med frågan.

Elin Jansson Holmberg

Reserapport Jansson Holmberg 2016

Allmänt om kommittén

Kommittén för hållbar förvaltning av naturresurser (Committee on the Role of International Law in Sustainable Natural Resource Management for Development), höll ett slutet och ett öppet möte under ILA:s 77:e konferens den 7–11 augusti 2016 i Johannesburg, Sydafrika. Vid det öppna mötet presenterades kommitténs andra delrapport.

Arbetet i kommittén leds av dess ordförande professorn Nico Schrijver (Nederländerna) samt rapportören professorn Marie-Claire Cordonnier-Segger (Kanada). Jur kand. Amanda Kron är svensk ledamot i kommittén, och närvarade vid kommitténs möten i Johannesburg.

Kommittén i dess nuvarande form upprättades år 2012, men bygger på arbete som förts inom ILA sedan mitten av 70-talet under ledning av bl.a. Dr. Kamal Hossain från Bangladesh, bland annat inom ramen för kommittén om juridiska aspekter av hållbar utveckling (Committe on Legal Aspects of Sustainable Development, 1992-2002). Det mest välkända resultatet av detta arbete är kanske New Delhi-deklarationen (New Delhi Declaration on Principles of International Law in the Field of Sustainable Development, ILA Resolution 2002/3), vilken fungerade som underlag vid FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling år 2002, även detta möte i Johannesburg.

Mandat och 2016 års delrapport

Kommittén har ett tredelat mandat:
(i) Att studera och analysera internationella principer och regler som har bäring på hållbar förvaltning av naturresurser på nationell samt internationell nivå.
(ii) Att utreda förhållandet mellan utvecklingen av internationell rätt (se t.ex. New Delhi – deklarationen) samt principen om hållbar användning av naturresurser.
(iii) Att studera nationella och internationella förhållningssätt till att förvalta samt lagstifta angående naturresurser i utvecklingsländer, liksom vilken inverkan dessa förhållningssätt har på den fortsatta rättsutvecklingen inom detta område.

Delrapporten som presenterades i Johannesburg fokuserade på de senaste årens framsteg inom hållbar utveckling, och använde ett antal av de nya hållbarhetsmålen antagna i september 2015 av FN:s generalförsamling (resolution A/RES/70/1) som utgångspunkt för att diskutera internationell rätt och statspraxis på detta område.

Ledamöter i kommittén presenterade respektive avsnitt om färskvatten (Otto Spijker) internationellt vatten och det fria havet (Cymie Payne) hållbar energi (Markus Gehring), samt en genomgång av rättsfall av särskild betydelse från internationella domstolar under åren 2002 – 2017 (Freya Baetens). Arbetet med just rättsfall av särskild betydelse kommer inom kort att publicerats som en samlingsvolym i samarbete med Routledge: Sustainable Development in International Courts and Tribunals.

Rapporten mottogs väl av liksom av närvarande deltagare liksom av mötesordförande David Freestone.

Kommande arbete

Kommitténs arbete fortsätter med två ytterligare delrapporter. Dessa delrapporter fungerar som underlag till de slutgiltiga riktlinjer som ska läggas fram till ILA som senast vid konferensen i Tokyo 2020. Ett uppföljande möte inom kommittén kommer att hållas under våren 2017.

Amanda Kron

Reserapport Kron 2016

Kommittén om folkrätt och havsnivåhöjning (Committee on International Law and Sea Level Rise) höll ett slutet och ett öppet möte under ILA:s 77:e konferens den 7–11 augusti 2016 i Johannesburg, Sydafrika. Vid det öppna mötet presenterades kommitténs (första) delrapport.

Arbetet i kommittén leds av dess ordförande professorn Davor Vidas (Norge) samt rapportör-erna professorerna David Freestone (Förenade kungariket) och Jane McAdam (Australien). Från svenska avdelningen av ILA deltar ambassadören och folkrättsrådgivaren Marie Jacobsson som ledamot i kommittén samt departementssekreteraren och doktoranden Martin Ratcovich som suppleant. På mötena i Johannesburg deltog den senare.

Kommittén tillsattes år 2012 och gavs ett tvådelat mandat: dels att studera de folkrättsliga effekterna av havsnivåhöjning, dels att utarbeta förslag för progressiv utveckling av folkrätten i fråga om förlust av hela eller delar av statsterritoriet eller maritima zoner till följd av havsnivåhöjning. Kommittén har delat upp sitt arbete tematiskt i två spår, där det första rör frågor om havsrätt samt migration och mänskliga rättigheter och det andra rör frågor om statsbildning (statehood), andra relevanta frågor om folkrätt och internationell säkerhet samt möjliga samband mellan de båda spåren.

Kommitténs delrapport avser det första spåret, dvs. havsrätt samt migration och mänskliga rättigheter. Rapporten inleds med en beskrivning av havsnivåhöjning som fenomen och aktuella prognoser (ca en meter till år 2100) samt en redogörelse för hur detta kan leda till förlust av statsterritorium och maritima zoner. Förklaringen är att stigande havsnivåer gör att havsrättens s.k. baslinje flyttas inåt land, eftersom denna är rörlig och följer den faktiska lågvattenlinjen runt kusten (”ambulatory baselines”). Eftersom baslinjen utgör referens för fastställandet av gränserna för andra maritima zoner (bl.a. territorialhav, EEZ) kommer även gränserna för sådana maritima zoner att flyttas inåt land. Kuststater som inte förmår att skydda och bevara sin naturliga kust kommer på så vis att få mindre såväl land- och sjöterritorium som maritima zoner till följd av havsnivåhöjning. Ett förslag för progressiv utveckling av havsrätten är att stater ges möjlighet att fixera gränserna för sina maritima zoner så att de inte påverkas av havsnivåhöjning. Fördelen är att särskilt utsatta stater (bl.a. vissa arkipelagstater i Stilla havet) då inte behöver få sämre tillgång till naturtillgångar till havs. Nackdelen är att det utmanar den för havsrätten grundläggande principen om att land dominerar hav. Kommittén gör vidare bedömningen att havsnivåhöjning inte är en sådan väsentlig förändring av omständigheter som aktualiserar artikel 62(1) i Wienkonventionen om traktaträtten (SÖ 1975:1) (clausula rebus sic stantibus). Giltigheten hos redan gällande traktater om havsgränser påverkas därför inte av havsnivåhöjning.

När det gäller frågor om migration och mänskliga rättigheter bedömer kommittén att havsnivåhöjning kan ha en rad negativa effekter för mänskligt liv och levnadsvillkor i kustnära och lågtliggande områden (mat och vatten, hälsa, boende, infrastruktur m.m.) samt att befintliga rättsliga regelverk i princip inte främjar migration på grund av klimatförändringar. Samtidigt kan migration vara en form av klimatanpassning och ett sätt för vissa samhällen att stärka sin uthållighet mot klimatförändringar. Internationell flyktingrätt är i regel inte tillämplig, eftersom den avser människor på flykt undan förföljelse. Ämnen för vidare studium avser bl.a. staters ansvar enligt mänskliga rättigheter att förebygga och hantera effekterna av havsnivåhöjning samt om betydelsen av skyldigheten att samarbeta och principen om gemensamt men differentierat ansvar.

Kommitténs delrapport mottogs väl och möttes inte av några invändningar när den presenterades. Kommitténs slutrapport ska lämnas vid nästa ILA-konferens som kommer att hållas år 2018 i Sydney, Australien.

Martin Ratcovich

Reserapport Ratcovich 2016

Den 7 – 11 augusti 2016 deltog jag i ILA:s 77:e konferens i Sandton Convention Centre, Johannesburg. Konferenserna ägnas dels åt öppna kommittémöten, där alltså alla delegater kan delta och göra inlägg, dels åt särskilda tematiska diskussioner, Av de senare fann jag speciellt minnesvärd både en om kapitalflykt från Afrika, som uppskattades till 50 miljarder USD per år och ett svinn på 80 % av varje lånad monetär enhet, och en annan där en sydafrikansk legendar Albie Sachs utfrågades av två juridikprofessorer och en journalist. Sachs (f. 1935) satt i 15 år i Sydafrikas konstitutionsdomstol (vars mycket sevärda nya byggnad i Hillsbrow, Johannesburg, genom sin arkitektur ger en god illustration av ledande rättsstatliga principer).

Sachs började som ung advokat i Kapstaden att försvara offer för apartheid och han medverkade även i den oppositionella tidningen The Guardian. På grund av svårigheterna tvingades han i exil till England och sedan i Moçambique. Där blev han offer för ett Special Branchs bombattentat, som väl hade kunnat döda honom men som slutade med att han miste höger arm och synen på höger öga. Under Mandela var han den ledande författaren av Sydafrikas nya konstitution och satt sedan lång tid i konstitutionsdomstolen. Titeln på hans senaste bok är Soft Vengeance of a Freedom Fighter. Titeln sammanfattar delvis det samtal som fördes och i vilket Sachs framträdde som en lågmäld man med en enorm argumentativ kraft och en stark tro på Sydafrikas framtid. Konferensen hade ju föregåtts av lokalval och deras fredliga förlopp och resultat i form av en ny anda av samarbete över partigränserna kunde också utgöra en grogrund för optimism.

Arbetet i Cultural Heritage Law Committee är nu avslutat. Kommitténs mandat upphör efter 28 år. Två konventionsförslag – varav ett efter bearbetning antagits av UNESCO: 2001 års konvention om kulturarvet under vattnet, en bok om regler för handel med kulturföremål, samt ett antal riktlinjer och deklarationer är vad kommittén åstadkommit. Det sista arbetet, som nu efter finslipning godkändes av konferensens plenum, är en rapport om rättsläget för kulturlandskap av betydelse för urfolk. Jag måste erkänna att jag för egen del från början var klentrogen beträffande möjligheter att få fram en hyfsad rapport om detta ämne, långtifrån självklart i fråga om avgränsning och inriktning. Men två skickliga redaktörer, professorerna Margaret Beukes, Sydafrika, och Elina Moustaira, Grekland, har åstadkommit ett mycket gediget aktstycke som sammanfattar de hittills gällande internationella normerna, beskriver och kategoriserar problem och föreslår vissa lösningar. Mitt eget bidrag till rapporten är vissa uppgifter om samiska kulturarvsfrågor och världsarvet Laponia, ett samiskt kulturlandskap. Rapporten mynnar ut i fem rekommendationer, varav en är en förenkling av Århuskonventionen. Dessa rekommendationer ska nu med rapporten spridas hos internationella myndigheter och organisationer.

Även om kommittén därmed sjungit sin svanesång var det mellan oss närvarande ledamöter en gemensam uppfattning att det ännu på det internationella kulturarvsområdet finns många återstående frågor som kan bli föremål för studium av en ny kommitté, av mer projektinriktat slag.

Thomas Adlercreutz

Reserapport Adlercreutz 2016

Svenska ILA utlyste tidigare i år tre stipendier för deltagande i den internationella ILA-konferensen i Johannesburg 7-11 augusti 2016.

Mottagare av stipendierna är:
Doktoranden Martin Ratcovich, jur.kand. Elin Jansson-Holmberg och jur.kand. Amanda Kron.

Svenska ILA gratulerar stipendiaterna.

Svenska ILA utlyser härmed upp till tre stipendier à högst 20 000 kr för deltagande i ILA-konferensen i Johannesburg 7 – 11 augusti 2016. Se www.ila-hq.org.

Stipendium kan sökas av doktorander eller studenter med ett brinnande intresse för internationell rätt. Sökanden förutsätts vara medlem av Svenska ILA och ska bifoga meritförteckning samt ekonomisk kalkyl för resa, konferensavgift och boende. Doktorander ska visa att de inte kan få bidrag från egen fakultet. Styrelsen i Svenska ILA beslutar om stipendier efter eget skön.

Ansökan snarast och senast måndagen den 2 maj till sekretariat@ilasweden.se.

Conference Early Bird Registration ends 29 February 2016.

Stipendieutlysning Svenska ILA 2016